Lilla brändö
På återvägen söderöver gör jag ett stopp öster om Norra Eknö. Jag letar mig in till en ö där jag aldrig varit förut. Den ser spännande ut med en brant klipphäll.
Jag finner en ankarplats men bottnen är hal och jag får testa flera gånger innan ankaret får fäste.
Klippan jag lägger till mot är i bekväm höjd för att kliva iland.
Tamparnas nötning kan lätt avhjälpas.
Det är imponerande att se det branta stupet från båten. Bilden gör inte känslan rättvisa.
Jag klättrar upp och betraktar min båt från ovan. Jag får lite svindel.
Jag gör en rundvandring.
En ravin.
Ön är orörd men namnet Brandö antyder att det en gång har har brunnit på denna ö eller på stora Brandö som ligger strax bredvid.
Ett sund skiljer Lilla Brandö från Brandö.
Jag kommer till ett kärr. En snok slingrar iväg där jag trampar fram men den är för snabb för att fotografera.
Ljung.
Rönnbär.
Blommor i en klippskreva.
Enbär.
En myrstack – på sydsidan.
En ”trappa” leder tillbaka ner till båten.
Efter natten gryr morgonen i dimma. En båt styr rakt in mot sundet mellan öarna. Jag tar senare reda på att det är så djupt att här går en gammal farled.
Nu har jag varit på min egen ö likt Robinson Kruse. Jag har inte träffat någon som jag måste döpa till ”Fredag”. Jag Eftersom det är torsdag lättar ankare och seglar vidare för säkerhets skull. Vad hade annars hänt?
Solen stiger och molnen förebådar förliga vind.